Down to Venice again

Ännu en vecka i handläggandets tecken går mot sin ände. Helgen stundar. Snask, badkar och vilopauser. Måste hitta en feelgoodserie att mata. Har känt mig en smula orolig och skör. Förslag på trevlig underhållning kan postas i kommentarsfältet pls. 
 
Idag åkte min kille till LA. Han ska ha semester och cykla runt och hänga med sin kompis och äta goa grejer. Det var sorgligt när han åkte. Jag kommer sakna honom massvis.
Jag hoppas vårat barn kommer se ut precis som min kille ty han är så fin. Jag hoppas också han köper nån fräck LA-merch till mig. 
 
FAQ: 
När kommer babyn? 
Den kommer i midvintermånaden december. 
Vad ska babyn heta? 
Nåt riktigt snyggt. Men vi har inte bestämt namnen. 
När ska du flytta? 
Nån gång där runt nyår tror jag. Men det beror lite på olika grejer. Sen blir det kurortsliv och jag kommer vara omgärdad av kentfans och funktionsplagg och gud vet vad. 
Hur mår du? 
Tack, rätt så bra. Har ont i revbensspjället och lite molhjärta till och från. 
| | En kommentar |

Ode till skogens väktare

Så fick jag då äntligen träffa den, enligt egen utsago, något sorgmodige Skogvaktaren. Tyvärr något av ett antiklimax då jag inte fick något direkt ypperligt tillfälle att approchera detta väsen som jag så länge på avstånd fascinerats av. Skogvaktaren slog sig ned på behörigt avstånd, flankerad av släktens patriarker och försjönk i en konversation om byggmästaryrkets förfall och potatislandens gränsdragningar runt den så djupt avhållna släktgården. 
 
Sjung o gudinna om besvikelsen som sköljde över mig när insikten slutligen infann sig att det inte skulle bli någon närmare kontakt än ett distanserat tjuvkikande. 
 
Ack vad är väl ett fruntimmer som jag för en skogvaktare? Jag landar mjukt i förvissningen att det är blott en första, föga tapper, tillstymmelse till försök. Vem vet, våra vägar kan mycket väl korsas igen en dag. 
| | En kommentar |

Twisting to the sun and the moon

Jaha men det här är ingen humorblogg om ni trodde det? Det är livets och kärlekens blogg med djup och verkshöjd. 
 
Igår var vi och kollade på en biofilm, jag och Ro. Filmen var från Tyskland och den handlade om en ql gubbe med löständer och hans stränga dotter. Jag skrattade rätt så mycket men filmen var så lång så hälften hade varit mer än nog. 
 
Denna dagen får inte direkt högt betyg. Har ont i revbensspjället och dimma i huvet. Ögonen är inte så glada. nu ska jag ha ett möte med min brand new boss så får skärpa till mig lite tillfälligt. Önskar att jag hade en chokladboll. 
| | Kommentera |
Upp