We cannot cling to the old dreams anymore

Någon sprängde en bomb i mitt grannskap häromdan. Ett fint initiativ, hoppas någon spränger hela Varberg snart.
 
Jag har en ny väninna. Alltså en normal och skarp och rolig en som bor här på en ö. Det är min stora räddning. Efter en kort kväll med Varbergs "it-crowd" var jag så utmattad av denna charaden. Tröttast på mig själv såklart, trött på att fruktlöst irritera mig och samtidigt försöka spela varm och intresserad. Frågar dem tusen frågor om deras jobb och deras mammor. Lyssnar ej på svaren. Skrattar inombords åt deras sagan om ringengäng. Noll integritet. Men som en räddning från allt detta kom den nya väninnan in i livet som en hägring på en strand. Hon kan prata om pop, känslor, forskning, föräldraskap, allmänpsyk, hopplösa småstäder och life. 
 
Dagarna flyter fram, inget händer. Jag försöker njuta av indiansommarn och mitt lilla barn. 
| | Kommentera |

A day in the life

Babyn sover och jag kollar på den där följetongen om ett dvärgpar. Idag ska de befrukta en surrogatmamma. Älskar daytime tv. tyvärr sover inte babyn så mkt som man tror. Får inte alls tillräckligt med tv. 
 
Jag önskar jag hade haft slottskogen och ett normalt mammaliv. Jag önskar jag hade haft lite pengar. Snart vaknar babyn och jag ska försöka med det lönlösa projektet att få henne att äta. Sen ut och trava på Varbergs fula gator. Finns en skogsdunge jag vandrar runt i när det blåser för mkt för att gå vid havet. Dit går vi nog idag. Ibland går vi in på Ica. Köper popcorn och sockerfria läskedrycker. Sen hem till diskmaskin och allmän städning innan pappan kommer hem. När pappan kommer hem blir allt bra igen. 
| | Kommentera |

life, oh life, oh li-i-ife

Varbergs flora och fauna består mestadels av nyponrosor och töntar har jag konstaterat. Det enda fina är grannens gulliga kattunge. Ja ni hör, fortfarande håller jag på och beklagar mig. 
 
Har kommit att tänka en del på mitt ex på senaste tiden. Tänker ju mkt på min killes ex så då blir det automatiskt att man reflekterar över sitt eget gamla lovelife. Undrar i alla fall  hur han mår och så. Från att ha hängt nästan varje dag i två år så sågs vi aldrig mer. Undrar ibland vad som hänt om han ej lämnat. Jag hade troligtvis inte haft nån unge i alla fall. Jag minns hur jag ändå tyckte han var vacker och lite skev. Tror fortfarande inte jag har fattat vad som hände. Det var ett sånt nederlag att jag inte ens har kunnat formulera för mig själv tror jag. På nåt sätt är allt lite dimmigt. 
 
Jag minns hur rädd och trasig  jag ändå var när jag träffade R. Helt hård på ytan. Vi var nog det båda två tror jag. R hade förlorat så mkt mer än jag ändå. Han borde inte orkat med mig. Vi började ändå äta bullar på ett vårvarmt campus. Han var den manligaste och intelligentaste jag nånsin mött. Nu är han min största hjälte, min baby dad och the true love of my life.
 
 
| | En kommentar |
Upp