Hans huvud i min hand

Att vara havande är ingen direkt 3-vlig erfarenhet tycker jag. Kroppen förvandlas till en oformlig stenstod som inte vill slappna av. Inte heller vill den anstränga sig. Däremot vill den gärna kasta vatten.
 
Min kille sa till mig häromdan att jag inte skulle prova fjällrävenjackor när jag är smällfet. Sen sa han förlåt visserligen men det visar ju också på begränsningar i shoppingnöjet utöver det estetiska tillkortakommandet. 
 
I alla fall, att vara havande är en sak, painful as it is sometimes, men det stora problemet med biologisk fortplantning är ju att få ut barnet. Vill mos def använda kirurgisk metod vilket enligt min skarpa analys är den minst vedervärdiga metoden. Inget sätt är bra eller 3vligt men det känns ju betydligt mer säkert och civiliserat om man ser till riskbilden. Har mycket oro och vånda however pga man får inte välja. I väntan på bedömning av några gubbar på sjukhuset så försöker jag att "tänka på en ros" men det är ej lätt vissa nätter. 
 
Är ändå på väg mot något fint tror jag. Så tacksam mot finaste R för mitt nya liv, för Patrosia och för hans huvud i mina händer på natten.   
Allmänt | drömkille,, förlossning, graviditet | | 2 kommentarer |
Upp