Morning is Broken

Min eminenta kompisinna Esmelon som har en sällsynt glänsande utstrålning, men också en knivskarp hjärna, skickade ett exempel på en helt vanlig artikel i GP häromdagen. Vi brukar nämligen prata en del om hur fullkomligt oläsbar denna provinsialblaska är.

Se exemplet nedan!

goteborgsposten.gif  Skriv ut

Tjejer i rätten för mobilstölder

print Göteborgs-Posten 1  -  2009-02-07  -  Sida: 14  -  Sektion: Nyheter  -  PDF Visa tidningssida  Författare: Per Sydvik
GÖTEBORG: "Nej, sa lilla P" är en barnbok om en flicka som orkar och vågar säga ifrån om det hon tycker är fel. Det är okänt om de fem tonårsflickor som i går satt i tingsrätten läst den.

Tre 15-åriga tjejer, en 16-åring och en 17-åring satt på de anklagades bänkar. Ett par av dem med maskaran rinnande nedför kinderna.

Med i tingsrätten, om än inte fysiskt, var även tre 14-åriga tjejer. De åtta flickorna var ett, löst sammansatt, gäng som en kväll i augusti hotade en 14-årig flicka och direkt därefter stal mobiltelefonerna från hennes två kompisar, 13 och 14 år gamla. Därefter samlades alla åtta på McDonalds på Kungsgatan, bestämde att telefonerna skulle säljas och pengarna delas.

Under rättegången fick flickorna frågor om vad de tyckte och kände. En av de häleri-åtalade 15-åringarna svarade nästan likadant som de andra:

- Jag tyckte det var fel. Men jag sa inget. Alla var på.

16-åringen är åtalad för olaga hot. Hon erkände att hon höjt armen och sagt "jag kommer döda dig" till 14-åringen som "kaxat sig" mot och "tittat snett" på hennes kompis, en av de hälerimisstänkta 15-åringarna.

Den hotade 14-åringen, svartklädd, smal, med sitt mörkfärgade hår uppsatt i en truls, berättade utan synbar nervositet att hon börjat känna obehag när de åtta tjejerna i det andra gänget börjat viska med varandra på vägen från Stenpiren. Framme vid Skeppsbron svarade hon "därför"på en fråga om varför hon skulle gå hem.

Sedan gick 16-åringen på henne.

- Jag var så rädd att jag inte kunde tänka, och började gråta och skaka ihela kroppen. De tre första dagarna efteråt vågade jag inte gå ut utan satt bara hemma, berättade 14-åringen.

17-åringen, åtalad för rån, erkände att hon planerat att ta mobiltelefonen från sin 14-åriga msn-kompis. Detta hade hon också berättat för de övriga sju tjejerna.

- Min telefon började bli kass och jag behövde en ny. Men jag gjorde detför att visa socialen att jag behöver hjälp, sa 17-åringen.

När bråket började tyckte hon synd om de andra tjejerna och sa till "sitt" gäng att hon inte tänkte ta någon telefon.

Till en av 14-åringarna som verkligen tog en telefon sa hon dock:

- Vill du ta den, så ta den.

17-åringen har haft en svår uppväxt som hon kämpar vidare med. Hon har varit på flera träffar med medlare, vill träffa de angripna tjejerna och be om ursäkt men något möte dem emellan har inte skett än.

- Vi försöker göra rätt för oss, säger hennes mamma, som berättar att hon av egen kraft lyckades sluta knarka för tre år sedan och nu studerar.

Per Sydvik
Fakta: "Nej, sa lilla P"

"Nej, sa lilla P" är skriven av Inger och Lasse Sandberg. Den handlar om en liten flicka som ideligen irriterar sin omgivning med sin bestämda vilja,för att till slut vinna allmänt gillande när hennes nej avvärjer ett hotande övergrepp.

Allmänt | | 2 kommentarer |

They Tell You How to Live. And They Take Away the Reason


Mård Olofsson har under veckan nått ett nytt lågvattenmärke med denna vurm för kärnkraften. Bedrövligt och förkastligt. Vi måste störta dig Mård! Du och dina anhängare kommer få stå i kö till sjukhuset när folket gjort slarvsylta av er.

Jag och M är betydligt mer progressiva och har bestämt oss för att investera i ett nytt ekologiskt biopolymermaterial. Materialet är baserat på naturlig råvara och är förnyelsebart och bionedbrytbart. Materialet är en plast. Jag älskar plast! M och jag har identifierat en stor marknad för ekologisk plast i vår omvärldsbevakning och vägen till rikedom tycks vara spikrak. M läser aktieskolan och gör en strategi över hur vi ska kapitalistköpa oss fram till en eh, moralisk förmögenhet.


Min inbox  är full av översvämning. Jag svarar allt oftare numera att tyvärr kan jag inte hjälpa till med det du ber om. Sen raderar jag.


Nu ska jag på möte med bland andra Bävern och Kanindamen. Full fart mot Hackebackeskogen.

Allmänt | | Kommentera |

The Sacrifice it Takes to Save a Life

I det mikrokosmos vi kallar för tekniska högskolan, campus Johanneberg,  finns en speciell retorik att förhålla sig till. Ibland måste man helt enkelt vara lite sociologisk och förstå CTH som kulturellt system och meningsbärare. Detta system manifesteras bland annat i språkbruket.
 
De tre mest frekventa klyschorna är " låt oss göra en abrovinsch" (eller hur det nu stavas), "låt oss inte uppfinna hjulet två gånger" och "ute i verkligheten, där är det minsann annorlunda..." . Om man vill göra ett anförande eller åsiktsförklaring bör i alla fall en av dessa tre användas för att man ska bli hörd. Organisationskulturen präglas med andra ord av nödlösningar, bakåtsträvande och flyktbeteenden. Metaforerna säger allt.

 Min vän Jerry Garcia som  sliter på kräftklinik på ett stort universitetssjukhus här i stan säger att på hans jobb, där säger man dagligen att " ja, så här kan det vara i verkligheten" .  Alltså befinner jag mig utanför verkligheten och Jerry mitt i . Kanske är det ändå mest filosofiskt intressant för mig som befinner mig utanför verkligheten? Är det en spegelvärld eller en metavärld? Eller rent av en antivärld?  Hur förhåller man sig?

Kan det vara Jerrys förankring i verkligheten som gör att han har då god hand med dj demonica? När han använder den mjukaste bomullsrösten och smeker fram en önskning i form av Dire Straits Money for Nothing kan inte ens den demoniskaste av djs motstå. 


Mina topp 3 jobb hittills:


1. KTB . För allt man lärde sig om livet och galningarna. Och för att man blev så bra på alfabetet.
2. Handläggare på antagningen på Göteborgs universitet. För man fick så många roliga vänner. Härifrån härstammar bland andra Äldre Berusad Dam, Grusöga, Morre, Grill-Britt och Bear
3. Mitt nuvarande jobb.


Bubblare:
Hotellreceptionen på Hotell Hunger, förlåt jag menar Heden. För där fick man lära sig om Gbg, hierarkier och turister. Och så fick man ha lisebergsaccessoarer på sig om man ville.

Allmänt | | Kommentera |
Upp