The Sacrifice it Takes to Save a Life

I det mikrokosmos vi kallar för tekniska högskolan, campus Johanneberg,  finns en speciell retorik att förhålla sig till. Ibland måste man helt enkelt vara lite sociologisk och förstå CTH som kulturellt system och meningsbärare. Detta system manifesteras bland annat i språkbruket.
 
De tre mest frekventa klyschorna är " låt oss göra en abrovinsch" (eller hur det nu stavas), "låt oss inte uppfinna hjulet två gånger" och "ute i verkligheten, där är det minsann annorlunda..." . Om man vill göra ett anförande eller åsiktsförklaring bör i alla fall en av dessa tre användas för att man ska bli hörd. Organisationskulturen präglas med andra ord av nödlösningar, bakåtsträvande och flyktbeteenden. Metaforerna säger allt.

 Min vän Jerry Garcia som  sliter på kräftklinik på ett stort universitetssjukhus här i stan säger att på hans jobb, där säger man dagligen att " ja, så här kan det vara i verkligheten" .  Alltså befinner jag mig utanför verkligheten och Jerry mitt i . Kanske är det ändå mest filosofiskt intressant för mig som befinner mig utanför verkligheten? Är det en spegelvärld eller en metavärld? Eller rent av en antivärld?  Hur förhåller man sig?

Kan det vara Jerrys förankring i verkligheten som gör att han har då god hand med dj demonica? När han använder den mjukaste bomullsrösten och smeker fram en önskning i form av Dire Straits Money for Nothing kan inte ens den demoniskaste av djs motstå. 


Mina topp 3 jobb hittills:


1. KTB . För allt man lärde sig om livet och galningarna. Och för att man blev så bra på alfabetet.
2. Handläggare på antagningen på Göteborgs universitet. För man fick så många roliga vänner. Härifrån härstammar bland andra Äldre Berusad Dam, Grusöga, Morre, Grill-Britt och Bear
3. Mitt nuvarande jobb.


Bubblare:
Hotellreceptionen på Hotell Hunger, förlåt jag menar Heden. För där fick man lära sig om Gbg, hierarkier och turister. Och så fick man ha lisebergsaccessoarer på sig om man ville.

Allmänt | |
Upp